Däckad

Man skulle kunna tro att jag är däckad av allt för mycket julmat, men så är det inte. Jag är däckad av feber.
December har varit en månad av ständigt kolhydratsfusk. En saffransbulle. Några chokladbitar. Lite glögg. Ett par knäckar. Smörgåsar till kvällsmat. Skinkmacka.
Inga mängder, men ständigt lite grand under en månads tid. Och då kommer förkylning och sjukdom som ett brev på posten. Vaknade upp igår med halsont. Under dagen började jag hosta. Efter annandagsbandyn (Broberg-Ljusdal 5-3 - rätt lag vann) frös jag och låg under täcke med yllelångkalsonger, byxor, dubbla yllestrumpor och vetekudde. Tog febern och hade 39,5! Idag har den gått ner till 38. Men jag känner mig rätt orkeslös.
Medan resten av släkten är hos äldsta brorsan i Gävle och äter middag, ligger jag hemma i soffan och tittar på tv och halvslumrar. Matlagningen blev synnerligen enkel: julmatsrester. Väldigt proteinrikt och väldigt lite grönsaker. Men så får det bli idag.

Festinspiration

Trots att jag sällan lagar mat efter recept, äger jag en ansenlig mängd kokböcker. Jag tycker väldigt mycket om att läsa om mat och titta på bilder av mat. Det ger inspiration till den egna matlagningen. För det mesta klarar man sig utan särskilda LCHF-kokböcker - det är ju i princip bara att laga "vanlig" mat men hoppa över kolhydrattillbehören och använda fetare produkter när recepten säger matlagningsgrädde. Men ibland kan det vara skönt med LCHF-kokböcker och recept, där jag kan få lite tips och någon har tänkt åt mig. Som hur man bäst gör en pizzabotten eller vad jag ska servera till pastasåsen i stället för pasta. Eller hur jag ersätter potatissalladen på picknicken.

För ett tag sedan fick jag boken "LCHF till fest" i min hand. Den är skriven av Jens Linder och bilderna är tagna av Stefan Wettainen. Titeln säger festmat, men vi pratar inte bara oxfilé, renfilé och ostron, utan även surkål och ugnsbakat sidfläsk. På det hela taget god LCHF-mat som man utan att skämmas kan bjuda kolhydratätare på.

Boken är indelad i kapitlen tilltugg, förrätter, varmrätter och efterrätter. Jens Linder ger också lite tips och råd som underlättar matlagningen, samt olika menyförslag.

Jag har alltid gillat Jens Linders recept. Han har känsla för vad som ligger i tiden, recepten känns nytänkande samtidigt som de ofta har basen i traditionell husmanskost. Så även här. Ostfondue, en gammal sjuttiotalsklassiker, följs av grillad gös med shiratakinudlar och sallad med asiatiska smaker.

Att en riktigt kock fastnat för LCHF tycker jag är väldigt kul (råkar också veta att fotografen Stefan och hans fru Maria äter LCHF emellanåt). De flesta LCHF-kokböcker är annars skrivna av "vanliga" människor. Absolut inget fel i det, men det finns LCHF-kokböcker där jag ibland undrar på vilka grunder han/hon fått ge ut en kokbok. Känt namn + lyckats gå ner i i vikt = ge ut kokbok. Då tycker jag det känns väldigt mycket mer lockande och spännande med en LCHF-kokbok skriven av en riktig kock.

Kyckling för fyra dagar

 

Häromdagen gjorde jag en thaikycklinggryta. Receptet fick jag via facebook, där min vän Katarina hade lagt upp en bild. Det såg så gott ut, så jag frågade efter receptet.

Min gryta ser inte så jättesmarig ut, mest brun. Men god var den. Och en omgång räckte till mat åt mig i fyra dagar och en dag åt en av sönerna. Jag minskade på currymängden, till ungefär en halv burk. Uteslöt också färsk koriander, för det är ungefär det läskigaste jag vet.

 

Här är Katarinas recpet:

 

Riv lite ingefära och pressa ett par klyftor vitlök. Fräs i olja i wokpanna. Lägg sen i kycklinglårfilé som du skurit i bitar. Stek kycklingen så den blir genomstekt. Strimla en grön, en gul o en röd paprika lägg i grytan. Häll i en burk kokosmjölk, 2 msk fisksås, 1 tsk sambal oelek, i burk röd currypasta och 10 kaffirlimeblad. Låt det puttra några minuter. Hacka koriander och strö över grytan.

 

Jag använde ett stort tråg färsk kycklinglårfilé, drygt 800 gram.

Vardagsstek

Trots att stek förknippas med söndagar, behöver det inte på något vis vara finmat - tror nästan det mest har att göra med tillagningstiden, en stek är inget man fixar när man kommer hem från jobbet en vardagskväll. Men stek till vardags funkar om man jobbar hemma en dag. Då går det att, som i det här fallet, ställa in bogbladssteken i god tid och ha maten klar i vanlig middagstid.
Den här steken brynte jag först i smör och olja i en stekgryta, saltade och prpprade. Sedan spädde jag med vitt vin och lite vatten och ställde in i ugnen. I grytan la jag också sju åtta klyftor vitlök och lika många schalottenlökar (skalet kvar på båda löksorterna). God sås blev det av skyn, som först fick koka ihop lite och sen bli krämigt god med grädde och crème fraîche.

LCHF-vänligt fika

Idag var jag på Citykonditoriet och åt lunch för första gången. Bland alla bullar och marsipanprydda bakverk fanns en LCHF-bar och en raw bar med cocos. Faktiskt första gången jag på ett fik ser LCH-vänlig fikabröd. Det kanske inte är så ovanligt nu för tiden, det kanske är mer ovanligt att jag går på fik.
Innehållet i LCHF-baren:
Kokos, sesamfrön, fibre, sötin, hasselnötter, smör, jordnötssmör och ägg.

Innhållet i raw bar med kokos:
Cashewnötter, mandel, kanel, kardemumma, dadlar, citron, kokos, russin.
(kanske för mycket frukt för att vara renlärigt, men det beror ju på hur strikt man behöver vara).

Billiga champinjoner och noll idéer

Tomt i kylskåpet, så tomt att inte ens jag kunde trolla ihop något. Dessutom väldigt väldigt hungrig och alldeles tom på matidéer. På affären hade de färska champinjoner på extrapris, 1,95 kronor hektot. Plockade ner lite såna i en påse men kunde liksom inte komma på vad jag skulle ha dem till. Pasta skulle ha varit gott... Så då tänkte jag att jag kanske ska göra LCHF-pasta. Hittade ingen fiberhusk, vet inte om de ordnat om i affären för på hyllan där de brukar finns fanns nu bönor och linser, men även mandelmjöl, kokosmjöl och pofiber, men allt det glutenfria var borta. Tänkte att de kanske flyttat de sakerna, och även fiberhusken. Gav mig ut på jakt, men hittade inget och orkade inte heller fråga den enda personal jag hittade (två killar 20-25 år, som båda satt i kassan. Nu ska jag inte döma någon, men jag tror inte de vet vad fiberhusk är för något).

Så det blev pastatillbehör utan pasta: stekte champinjoner, bacon och röd lök. Kryddade med svartpeppar och rev parmesanost. Det var gott och jag blev mätt. Allt är frid och fröjd.

Lunchdags

Mitt i adventsstädningen är det plötsligt lunchdags, känner jag. Eftersom jag inte planerar min mat särskilt mycket under mina barnfria veckor, blir det en Kajsa Warg, man tager vad man haver (som hon tydligen inte alls sa). En titt i i kylskåpet gav följande utdelning: kokta ägg, lite majonnäs, rödlök, gurka och persilja. Så det blev en enkel röra/sallad på detta, och till det hela har jag ätit lite rökt skinka i tunna skivor. 

Får se vad det kan bli för fynd i kylskåpet när det är middagsdags.

Årets första julbord

Jag gillar verkligen att äta julbord. Förutom att det är gott är det mesta på julbordet utmärkt att äta för en LCHFare.
I helgen åt jag årets första julbord, tillsammans med min syster och systerdotter. Vi var varit hos föräldrarna i Hälsingland över helgen och när vi såg att de öppnat julbordet på Växbo krog slog vi till. Växbo är en oas dit jag åker varje sommar. Tidigare fanns en minst sagt ordinär restaurang/fik där, i en gammal röd stuga. Men för några år sedan gjordes en ordentlig satsning med en stor utbyggnad och en krögare som satsar mycket på närodlat och lokalproducerat. Och i Allt om mats julspecialnummer är årets julbordsreportage därifrån.

Förutom inledande glögg och själva julbordet (som innehöll allt det kalla, varma rätter, ostar från Hälsingland och ett rejält dessertbord) ingår valfritt antal gourmeträtter i priset, det vill säga små små portioner från deras ordinarie meny.

Trots att man bara tar små smakbitar blir det i slutändan väldigt många olika smakbitar och man blir oerhört mätt av ett julbord (även när man skippar potatis och allt bröd). Det är den stora nackdelen med julbord. Dessutom tog vi två gourmeträtter och åt av desserterna (vägrar att vara strikt LCHF sådana här gånger). Resultat: väldigt mätt. Men allt var gott (med undantag av en pate' och någon rätt som var i saltaste laget). Stort plus för den mysiga miljön, att allt var fräscht och att det inte var trängsel.

Plötsligt händer det

Det går finfint i dagar, veckor och månader. Sen av någon anledning måste jag plötsligt tillåta mig ett kolhydratundantag. Och eftersom jag åt det igår, spelar det ingen roll att jag äter det i dag också...
Ibland har man inget val, man måste äta det man blir bjuden på. Men för det mesta kan man avstå. Jag hade kunnat avstå den där jättegoda mackan på frukostseminariet i morse. Men den var värd att synda för. Men följden blir att jag hela tiden känner sug att äta, börjar känna mig småsnuvig och inte är mätt så länge.
Nya tag i morgon!

Födelsedagsmiddag

Igår fyllde jag år. Vanligtvis brukar jag inte orka ställa till med kalas men eftersom det var fredag så tyckte jag det skulle passa att bjuda hem lite folk på middag. Mestadels familj och fd släktingar (alltså exmaken och exsvåger och exsvägerskor).
Hade förberett kyckling på morgonen, lagt tunnskurna filéer i en marinad med lime, olivolja, vitlök, salvia, rosmarin och honung. Ugnsstekte den sedan i tolv minuter. Till det gjorde jag ugnsstekta grönsaker, couscous och avocadosås (mosad avocado, vitlök, mezeyoughurt och cayennepeppar). Gott.
Efterrätt: LCHF-äppelpaj med smuldeg på mandelmjöl, kokosflingor, smör och lite (kanske för lite för de icke sockeravvänjda).
Sen bled det alldeles för mycket champange, vin och tokajer för att jag skulle sova bra.

God fisksoppa

Mer fisk måste vi äta, jag och barnen. Eftersom jag själv är rätt petig med fisk (det får liksom inte smaka för mycket fisk...) är inte mina barn några jättefans av fisk, eftersom de inte får det så ofta. Jag kommer själv från en familj med rätt dåliga fisktraditioner och har liksom aldrig fått in vanan att laga/äta fisk. Barnen är betydligt duktigare på att äta fisk än vad jag var i deras ålder. Jag höll mig borta från allt vad fisk hette fram till jag var 18. Då vågade jag mig på gravad lax och sen några räkor.
Ikväll gjorde jag en fiskgryta/soppa som åtminstone gick hem hos yngsta sonen.
Skalade en påse räkor (500 gram) och fräste skalen i lite olivolja och kokade dem sen med 5 dl vatten och vitt vin (ca 2 dl vin) ett litet tag (6-7 minuter). Det luktar verkligen inte gott!
Fräste sedan en bit purjolök och en halv fänkål i strimlor plus två vitlöksklyftor. Hällde sedan på buljongen och då gick de koka ett tag. Hade sedan i en röd paprika i strimlor och en tomat skuren i rejäla bitar. Hade kanske 200 gram lax i frysen som fick åka ner i soppan mot slutet (skuren i kuber), och så räkorna.
Serverades självklar med hemgjord aioli.

Kolhydratkollaps

Det här måste vara sen minst aptitliga matbild jag någonsin tagit. Fast det smakade helt okej! Däremot innehöll den här lunchen - ja hela dagen - rejält med kolhydrater. Ibland har man inte så mycket att välja på. Är man på en tillställning där det serveras lunch, kan man antingen äta den, eller gå någon annanstans (och på så vis betala dubbelt). Eller ta med egen mat, förstås. Jag valde det första. Hade kanske övervägt det andra alternativet, om det inte varit för den där frukostmackan som serverades till kaffet här på morgonen... En förstörd dag redan, med andra ord.

Lite fransk inspiration

Hur mycket den här grytan har gemensamt med den franska rätten Pot au feu (gryta på elden), får vara osagt. Men jag gissar att det är med den som med mammas köttbullar: alla gör på sitt eget sätt.

Så här gjorde jag min fläskkorvsvariant ikväll:
1fläskkorv i skivor (bort med plasten)
1 morot i rejäla skivor
1 stor gul lök i klyftor
En rejäl klyfta vitkål
1/2 buljongtärning, 1 lagerblad, ett par vitpepparkorn

Allt fick koka tio minuter i "lagom mycket" vatten. Egentligen borde morötterna ha kokat lite längre, så man kan ju börja med dem och sen stoppa i det andra.
Serverade det hela med lite senapskräm (tycker inte om ren senap): crème fraîche med lite fransk senap. Tycker man om kapris kanske det kan vara gott att ha i. Eller bara ren senap, om man gillar det.

Paj?

Paj utan pajdeg - kan man kalla det paj? Är det inte liksom degen som skiljer en paj från en omelett/frittata/äggstanning?
Hur det än är med den saken, så blev det pajfyllning till middag ikväll. Häromdagen köpte jag en kokt helgskinka, och tärningar av den, tillsammans med en hackad och stekt gul lök, fick utgöra fyllning. Äggstanningen gjorde jag på fyra ägg, en rejäl klick crème fraîche, lite grädde och en skvätt mjölk. Och så rejält med riven ost. 30 minuter i 200 grader, och middagen var klar precis när jag var duschad och påklädd efter eftermiddagens Step-pass på Friskis & Svettis.

Kvällsfika

Men vad jag kan sakna kvällsfika med te och mackor! Ikväll när jag kom hem från träningen kände jag att jag absolut inte ville ha ägg eller skinka eller ost. Jag ville ha te och mackor! Plundrade frysen på det sista av mina LCHF-bröd och kokade en kopp te. Nu njuter jag av det och varvar ner.

Hellre tjock och frisk än sjuk och smal

Egentligen ingen nyhet, att det är bättre att vara tjock och frisk än sjuk och smal. Men det är en intressant artikel i SvD idag, som berättar om en studie som visar att en sund livsstil är mycket viktigare än vikt och BMI. "Oavsett om man räknar BMI eller fettprocent framstår kroppsvikten allt mer som ett grovt mått som ofta missar målet."
Många överviktiga visar inte alls tecken på diabetes, högt blodtryck eller dåliga blodfetter. De friska feta har i själva verket betydligt bättre hälsa än den stora gruppen smala men sjuka, som utgör en femtedel av alla normalviktiga.

Jag tränar 3-4 gånger i veckan, äter LCHF och sover ordentligt. Jag har jättelågt blodtryck och låga kolesterolvärden. Jag är i princip aldrig förkyld eller sjuk.
För första gången i mitt snart 45-åriga liv har jag bra kondition. Jag orkar springa en mil (jag känner massor med smala människor som inte orkar det). Men jag går inte ner i vikt. Och det har jag på något vis accepterat, att det får vara så. Jag är ju väldigt frisk ändå.

Bästa LCHF-brödet

Nu har jag provat att baka på mandelmjölet jag köpte häromdagen. Måste hålla med syrran, som jag fick receptet av, att det här är det absolut bästa LCHF-brödet. Receptet finns visst på flera LCHF-bloggar och receptsajter, och ursprunget vågar jag inte uttala mig om. Men här är det iallafall.

1,5 dl mandelmjöl
2 msk sesamfrön
2 msk fiberhusk
1 tsk bakpulver
2 ägg
2 msk smält smör eller olja
1 dl crème fraîche

Blanda ihop de torra ingredienserna först. Rör sedan ner ägg, fett och crème fraîche.

Bred ut till en rektangulär kaka eller klicka ut till "frallor". Grädda i 15 minuter, 200 grader.

Mina kommentarer:
Jag hade nästan slut på fiberhusk, hade mindre än en matsked hemma, men det blev bra ändå. Bakade ut smeten som foccacia, stänkte på olivolja och strödde över flingsalt innan jag gräddade det.
Ska man baka frallor, behöver nog smeten svälla en liten stund först.
Crème fraîche går säkert bra att byta mot ett lättare alternativ om man vill det. Kanske kesella?

Köpemjöl

Kan jag göra det själv, så gör jag det själv. Så brukade jag resonera kring allt från matlagning till klädsömnad. Inte köpa om det går att göra själv. Men nuförtiden syr jag inte mina byxor och dufflar, eller stickar mina tröjor. Jag köper dem.
Inte ens mandelmjöl gör jag själv längre. Såg häromdagen att min Hemköpsbutik fått hem Risentas nya mandelmjöl och bestämde mig för att prova det. Dyrt har jag sett att någon tycker i något LCHF-forum. 149 kronor kilot kostade det, i jämförelse med hel sötmandel som i min butik kostar 135 kronor kilot. Inte så stor skillnad i pris att det motiverar att jag ska göra mitt eget mandelmjöl, med skållning (har aldrig någonsin orkat göra det momentet...) och malning.

Jösses vilken äppelpaj

Häromveckan var jag hos syrran och åt äppelpaj - den godaste LCHF- pajen jag hittills ätit. Fast jag överträffade den nog idag. Och eftersom jag för en gångs skull var lite noga och mätte allt, kan jag idag dela med mig av ett recept.

Den här smuldegen behöver 15 minuter i ugnen, så ett tips är att ställa in bara äpoelbitarna först i 10-15 minuter så att de hinner bli mjuka. Paj med hårda äpplen är inte gott, tycker jag.
Hur många äpplen som behövs är lite efter eget tycke och smak. Är man som jag, som tycker att degen är det viktigaste i en paj, så räcker tre stora äpplen. Jag orkar inte ägna mig åt att skala äpplen till paj, skivar man dem i tunna skivor kan skalet gott sitta kvar.

Okej, nu kör vi. Godaste äppelpajen:
Skiva valfritt antal äpplen, lägg i form. Ställ in i mitten av ugnen i 10-15 minuter, 200 graders värme.
Smält 100 gram smör. Rör ner 2 msk sukrin, 2 dl mandelmjöl, 1,5 dl kokosflingor (ev körda i matberedare till "mjöl") och 1 dl hackade nötter:mandel.
Ta ut äpplena, strö på lite sukrin (max 1 msk) och pudra på kanel. Fördela smuldegen jämt över äpplena och grädda i 15 minuter.
Servera med vispad grädde/vaniljsås eller vad du nu vill ha till.
Den här pajen kan man servera utan att skämmas till kolhydratätare.

Kolhydrater blockerar mättnadskänslan

Påståendet är inte grundat på några vetenskapliga rön, utan enbart egen (och andra LCHFares) erfarenhet. Väldigt många människor frågar "blir du verkligen mätt när du inte äter potatis/pasta/ris till maten?" och svaret är utan tvekan JA. Jag blir till och med mättare. Ta hamburgare som exempel. Förut åt jag alltid två hamburgare med bröd när jag lagade det hemma, för att bli mätt. Av gammal vana lagar jag samma mängd nu, men det är sällan jag orkar med mer än en hamburgare utan bröd. Precis samma erfarenhet har min syster gjort.

Och det går igen i all mat - förut lassade jag i mig mat och kolhydrater för att bli mätt, nu tar jag pastasåsen och kokta grönsaker till, och blir precis lika mätt - kanske mättare eftersom jag är mätt en längre tid nu.

Konsten att steka ägg

Sedan i våras har jag dragit ner på mejeriprodukter. Åt tidigare alltid grekisk eller turkisk youghurt till frukost, men märkte att de kolhydrater som finns för bidrog till att underhålla "suget". Nu blir det istället två stekta ägg till frukost.
I början stekte jag dem i teflonpanna, för de bara fastnade i gjutjärnspannan. Men teflon är för fettskrämda (nu ska jag slänga min som har blivit ojämn i botten - och jag ska inte köpa en ny).
Nu har jag äntligen kommit fram till hur man steker ägg: mycket smör (eller kokosfett) i het panna. I med äggen, sänk värmen något. Stek ganska länge innan äggen vänds. Försök inte vända för tidigt, då varken släpper äggen från pannan eller håller ihop. Lätt som en plätt!

Vill du ha ett fikon?

Första gången jag åt färska fikon var en besvikelse. Denna lyxiga frukt tillhörde verkligen inte det ordinarie utbudet i en vanlig livsmedelsbutik för femton år sedan. Så när jag väl köpte mitt första färska fikon kunde jag inte fatta grejen. Nu vet jag att fikon ska vara riktigt riktigt mogna för att komma till sin rätt.
Häromdagen när jag handlade grönsaker och ägg på torget i Blackeberg, sålde de även fikon där. Tre stycken för tio kronor. Jag började klämma och känna, och försäljaren sa att han hade perfekt mogna, och plockade fram fantastiskt djuplila, mjuka fikon.
Kolhydratnivån ligger på nästan 12 gram, lite väl hög alltså för att räknas till LCHF. Men vissa saker måste man få njuta av. Så jag säger som byrådirektör H.k. Bergdahl: ska du ha ett fikon?

Svamplycka

Äntligen en tur ut i svampskogen även för mig. Och titta vad jag hittat så här på lördagsmorgonen, medan ni andra sitter hemma i pyjamas och läser tidningen (skulle aldrig skriva något sådant om det inte var så att jag själv alltid gör det.... För mig har morgonstund inte guld i mund).
Ser lovande ut, även om det märks att någon redan varit på "mitt" ställe. Var? Tja, i Hälsingland :-) Är hos föräldrarna över helgen och svampplockning och trädgårdsskötsel står på schemat.

Ingen bulle i dag

... men däremot ett par kakor på Kanelbullens dag.
Jag har förmånen att kunna jobba hemifrån emellanåt. Förutom att jag får väldigt mycket mer gjort, är det bästa med hemarbete att kaffet är ungefär hundra gånger godare hemma än på jobbet. Dessutom finns det LCHF-kakor här hemma...

Så i dag, när regnet strilar ner och det är allmänt grått, piggar jag upp tillvaron med gott kaffe och ett par kakor och tänker på alla dem som ursäktar sig med att "det är ju ändå Kanelbullens dag" och stoppar i sig en andra och kanske tredje bulle.

Det finns kolhydrater och det finns kolhydrater värda att "synda" för. Bullar tillhör inte den senare kategorin, om de inte är alldeles alldeles nybakade och varma, och avnjuts till ett glas mjölk. Fast häromveckan när jag bakade bullar lockade det mig inte alls att äta. Det känns skönt att inte behöva kämpa emot!

Tjejklassikern - here I come!

Nu är jag anmäld till Tjejvättern och Tjejvansbrosimningen. Sedan tidigare Tjejvasan, och i slutet av oktober blir det även anmälning till Lidingöloppets tjejmil. Loppen ska göras nästa år.

För två år sedan skulle jag inte ens funderat på något sånt här. Men när jag nu sprungit några millopp så tror jag att jag kan fixa nästan vad som helst. Jag har verkligen avskytt att springa!

Måste nog öka träningsdosen en del nu och framförallt lägga på en del styrketräning. Ska bli spännande att se hur det här funkar med LCHF!

Skickat från min iPhone

Skrivbordslunch

Att äta snabbt vid skrivbordet är inte bra. Man behöver sin lunchrast för att få lite paus från jobbet. Men idag tänkte jag gå en liten promenad på lunchen för att få frisk luft och dagsljus - därför blir det en snabbis vid skrivbordet.
Dagens matlåda innehåller rester från gårdagens middag: falukorv i ugn med äpple, tomat ock lök, samt blomkålsris.

Köttfri fredag

Istället för köttfri måndag blev det en köttfri fredag. Fast det är inte helt sant, för jag åt köttfärs till lunch. Men till middag blev det wokade grönsaker och tofu. Det smakar ju inte så mycket så den fick marinera ett tag först i soja, olja, vitt vin och sambal oelek.
Med ett förflutet som vegetarian (det är längesen) som verkligen tyckte det var äckligt att äta kött (inte smakmässigt utan läbbigt att äta djur, liksom. Fisk tyckte jag helt enkelt inte om) känns det ibland lite märkligt att nu äta en sån köttbaserad kost.
Ska en sådan som jag (väldigt kolhydratkänslig) gå ner i vikt, ska grönsaker - ett salladsblad - bara användas som dekoration. Detta enligt Sten Sture Skaldeman. Men så skulle jag inte kunna leva. Den senaste tiden har jag istället ätit allt mer med grönsaker, mindre av mejeriprodukter (ersatt grädde och mjölk i kaffet med sojamjölk till exempel) och "normalt" med kött, fisk och ägg. Känns nyttigt - och är väldigt gott.

Äppelpaj - så gott!

Om jag bara skulle få äta en enda dessert i mitt liv, så skulle jag utan tveka välja äppelpaj. Det är ungefär det godaste jag vet.

I går var jag hos syrran och då gjorde hon den hittills godaste LCHF-äppelpajen som jag har ätit. Hon försökte följa ett recept, men hon är som jag. Det går oftast inte. Och när det visade sig vara slut på batteriet i köksvågen så att det inte gick att väga smöret, blev det en paj gjord på lösa boliner, som vi säger. Resultatet blev nästan som en vanlig kolhydratstinn smulpaj, mindre söt (bjuder man kolhydratätare på pajen, kan man öka sötningen). 

Syrran började med att blanda ungefär 75 gram smält smör och 3 dl mandelmjöl. Sen hällde hon i riven kokos och hade i hackad mandel och valnötter. Och så blev det nog lite mer mandelmjöl på slutet för att få degen lite smuligare. Knappt en matsked sukrin hade hon i - det kan man öka på lite. Ovanpå äpplena hade hon också lite sukrin, och så malen kanel. 

Ett fint litet trick är att skiva äpplena och ställa in dem i ugnen i 15-20 minuter först (200 grader varmt, skulle jag tro). Då blir äpplena riktigt mjuka och goda (så ska det vara in en smulpaj, tycker vi). Sen kan man ha på degtäcket och grädda i cirka 15 minuter. Gräddar man äpplena i bara 15 minuter blir de för hårda (fast en del kanske vill ha det så).

Till pajen åt vi en enkel vaniljsås: hon vispade grädde löst, hade i en äggula och vispade lite till, och smaksatte med vaniljpulver. 

Som sagt, riktigt gott. Till och med hennes femåring åt med god aptit, trots att den inte smakade sött alls.

Fredagsmys på egen hand

Vem tycker inte det är skönt med fredag? Varannan fredag har jag barnen och varannan är jag solokvist. Tycker båda sorterna är lika sköna!
Idag är det solofredag. En typisk sådan ser ut så här: går från jobbet klockan fyra, kör Step på Friskis&Svettis på Sveavägen halv fem, åket hem och tar ett varmt badoch äter något. Sen tittar lite på tv, facebookar, tittar i lite tidningar - allt samtidigt. Och så kanske jag äter något gott, som hallon och vispgrädde. Men så här i äppeltider gör jag gärna något på svenska äpplen, även om kolhydratmängden ligger lite högt. Men ett par äpplen i veckan tycker jag att man kan äta.
Ikväll skivade jag ett äpple i tunna skivor, stekte dem i kokosolja tillsammans med kokosflingor. Åt det med vispgrädde smaksatt med vaniljpulver. Gott!

För mycket socker!

Är det inte konstigt? I dagens Svenska Dagbladet finns en artikel från TT, med rubriken "För mycket fett i svenskens diet". Artikeln handlar om en undersökning som Livsmedelsverket har gjort, där 2000 vuxna personer under fyra dagar har registrerat allt de stoppat i sig.

Resultatet visar att bland de yngre är det vanligt med pizza och läsk (många dricker över fyra liter per vecka!), medan äldre stoppar i sig kakor, bullar och tårtor.
"I genomsnitt får svensken 15 procent av energiintaget från sötsaker, snacks och läsk. Allt sköljs ner med relativt stora mängder alkohol...".

Socker alltså, det är vad folk stoppar i sig. Det jag tycker är konstigt i sammanhanget är förstås rubriken - att vi äter för mycket fett. Det står inte någonstans i artikeln att vi äter för mycket fett.

Vid det här laget borde jag sluta förvånas över redigerare som inte kan sätta rubriker utifrån vad som står i texten. Jag borde heller inte klaga på dem för jag vet precis hur det är, jag har själv jobbat på flera morgontidningar som redigerare och vet hur stressigt det är. Man hinner inte alltid sätta sig in i texten helt och hållet och förstå alla aspekter onnan rubriken sätts. Ofta är det svårt att få in de rätta orden på det begränsade utrymmet. Socker är ju längre än fett, och det går inte in på översta raden. Och så vet vi ju alla att fett är farligt. Oavsett vad som står i artikeln.

Dags för lite drastiska metoder?

Nu har jag ätit LCHF mer eller mindre strikt i fyra år. Jag mår jättebra. Magproblemen är borta (ger sig till känna så fort jag äter kolhydrater), likaså eftermiddagarnas blodsockerfall som emellanåt botades med en Twix. Men kilona är inte borta. Gick ner fyra kilo den första tiden med LCHF, men sen har det inte hänt ett dugg. Visserligen har jag vid det här laget mer och mer börjat acceptera att jag har den kropp jag har, men det känns ändå inte bra att ha de här extrakilona. För det handlar inte bara om hur jag ser ut.

I mars förra året, alltså för 1,5 år sedan, började jag jogga så smått. Jag har verkligen avskytt att springa. Den längsta sammanhängande sträcka som jag någonsin sprungit tidigare i mitt liv uppskattar jag till 1,5 km. Men så bestämde jag mig för att springa Tjejmilen förra året. Jag fixade det.

Men utan mål är jag inte motiverad att träna.Vad är poängen liksom? (Jag vet, man mår bättre ch så vidare och så vidare). Så jag har satt upp ett nytt mål för nästa år: jag ska göra en Tjejklassiker. Jag ska åka skidor i tre mil. Vilket skämt. Jag ska cykla tio mil - det fixar jag. En kilometers simning inga problem, men i mörkt vatten, motströms och en massa medmotionärer som sparkar och har sig.... Känns läskigt. Lidingöloppets tjejmil, den fixar jag (på dålig tid).

Men allt det här skulle jag klara a betydligt lättare om jag hade tio kilo mindre att släpa runt på. Jag orkar inte göra en enda riktig armhävning. Jag kanske inte har sämre armmuskler än andra, men jag har fler kilon jag ska orka lyfta upp. Jag har precis börjat på yoga. Det är jättekul, och eftersom jag är rätt rörlig har jag ganska lätt för flera av rörelserna. Men så finns det en hel del jobbiga rörelser, där det handlar om att vara stark. Jag orkar inte göra dem. Jag har för många kilon jag ska försöka lyfta på mina stackars armar.

En av anledningarna till att jag nu breddar motionerandet och inte bara har satt upp ett mål löpningen (bättre tid på milen) är att löpning är en motionsform som är ganska påfrestande för ben och knän - särskilt när man har onödiga kilon att springa runt med. Med en Tjejklassiker som mål måste jag träna på andra sätt också, vilket kroppen förmodligen kommer att må bättre av. Men allra bäst skulle den nog må av att ha några kilo mindre på sig.

I går la en bekant upp två foton på Facebook, före och efter. Nyårsafton 2011 och nu. Hon har gått ner 17 kilo och ser fullkomligt fantastisk ut. Hon har kört Itrim och är nu restriktiv med socker, pasta, bröd, ris och potatis. Jaha, tänker jag, det är kanske så jag ska göra? Gå på en riktig bantningskur (jaja, jag vet, jag har gjort det förut och ändå ser jag ut så här...) och sen köra LCHF när jag blivit av med tio kilo? Jag vet vad ni tycker - att så ska jag inte göra. Men har ni några andra förslag på hur jag i så fall ska bli av med tio kilo, när inte LCHF och motion hjälper?

Trött på det här

Ibland blir jag bara så trött på det här. Att hela tiden tänka på vad jag stoppar i mig. Önskar att jag kunde äta som "vanligt folk" utan att gå upp i vik och få ont i magen. Just nu är jag så less på att tänka LCHF hela tiden och känner ingen inspiration när jag ska laga mat. Periodvis tycker jag att det är jättekul med matlagning och läser recept och planerar veckomatsedlar. Lika ofta har jag perioder då maten bara är ett måste och jag inte kan tänka ut något annat än makaroner och korv åt barnen. Själv livnär jag mig på... tja, jag vet inte. Coleslaw och skinka i kväll.

Ni kanske förstår vilken sorts period jag är inne i nu? Har inte varit särskilt aktiv här på bloggen de senaste veckorna, så det är nog inte så svårt att gissa...

Men faktum är att även när jag känner så här, så fortsätter jag att äta LCHF. Jag fuskar inte - i alla fall inte mer än vanligt. Kanske inte blir helt idealisk LCHF, gissar att det kan bli för lite fett och för mycket grönsaker, men det är i alla fall inga extra stora mängder kolhydrater jag stoppar i mig.

Bara för att piffa upp inlägget så kommer här en gammal bild, på grönsaksröra, grekiska biffar och tzatziki.

Dagens höjdpunkt

In i det sista var jag osäker på om jag skulle kunna springa Tjejmilen idag. Sträckte baksidan av låret den 7 augusti och har ägnat mig åt cykling och rehabträning sedan dess. Sprungit sammanlagt fem kilometer på 3,5 vecka. Men det kändes fel att inte försöka - vädret till trots.
Men efter 3 kilometers joggande kände jag att det började bränna i låret, och efter en kilometers promenad kände jag att det inte skulle gå att springa mer. Så jag bröt, letade reda på närmsta väg upp till Gärdet och tog mitt pick och pack.
Var genomblöt, och fötterna var leriga och kalla (var smart nog att ta mina gamla joggingskor!). Blev ett varmt vad för att få upp värmen igen.
Sen pr killarna och jag god middag. Biff, gräddstuvade kantareller och kokta färska rödbetor och blomkål, samt klyftpotatis till killarna. Det blev en rätt bra dag till slut!

Första LCHF-pajen

Sedan jag började äta LCHF för fyra år sedan, har jag helt och hållet hoppat över matpajer. Då ska ni veta att jag älskar paj - alla sorter. Men det är ju degen som är det godaste och ned LCHF blir det inte samma sak. Några gånger har jag gjort bara fyllning - kött/grönsaker/ost och äggstanning. Men frågan är om det kan räknas som paj när det inte innehåller någon botten. Det är väl degen som skiljer en paj från omelett/äggstanning/

Hur som helst, häromdagen gjorde jag i alla fall paj. Fick recept på pajdeg av min körkompis Catarina, och bestämde mig för att prova.
• Vispa två ägg fluffiga.
• Smält 50 gram smör och häll ner i äggen.
• Bland 1/2 dl kokosmjöl, 1 1/2 dl pofiber, 1 msk fiberhusk och 1/2 tsk salt i en skål. Rör sedan ner i ägg-smörblandningen.
• Rör ihop till en deg och låt den vila i kylskåp en liten stund innan den trycks ut i en pajform.

Förgrädda i tio minuter i 200 grader innan du häller i fyllningen. Själv gjorde jag en köttfärspaj på en höft. Catarina hade gjort en Västerbottenpaj till kräftkalaset (3 ägg, 300 gram riven ost, 2-3 dl grädde, salt och peppar) - det tycker jag låter galet gott!

Det blir en dag på stranden

Jag tillhör de lyckligt lottade som fortfarande har semester, närmare bestämt i nio dagar till (idag medräknat). Helt enligt planerna är det sol, så när tonåringen har vaknat (när beror på hur länge han låg och läste i natt) och tvätten är tvättad, går vi till stranden.
Fika på stranden är ett måste för oss alla tre, så jag gjorde precis ett frö- och kesobröd som passar bra att göra matsäcksmackor av. Receptet har jag fått av min syster som i sin tur hittade det på LCHF-gruppen på Facebook.

Rör ihop 250 gram keso ( en liten burk) och 3 ägg.
Blanda i en separat skål 1 msk fiberhusk, 1 tsk bakpulver, 1/2 tsk salt, 1 dl sesamfrön, 1/2 dl linfrön och 1/2 dl solrosfrön (andra frön går naturligtvis också bra). Rör ner i ägg-kesosmeten. Låt svälla någon minut.
Bred ut på bakplåtspapper (så pass runt att i stort sett hela papperet täcks) grädda i 13-15 minuter mitt i ugnen i 175 grader.
Drar du papperet från plåten när det är färdiggräddat, svalnar brödet fort.

Sonens favorit

Äldsta sonen blev erbjuden att äta middag hos sin kompis i kväll, så han ringde mig för att kolla vad det skulle bjudas på hemma. När han hörde att jag skulle göra kycklingburgare var valet lätt - middag hemma!

Receptet tror jag att jag hittade i en gammal Allt om mat. Eftersom det inte är så mycket LCHF över kycklingfärs (fetthalt sex till sju procent), har jag lagt till grädde i receptet. 

Så här gör man:

* Kör ett halvt paket bacon till "köttfärs" i matberedare.

* Blanda med 1/2-1 dl grädde.

* Mjukstek ett par, tre matskedar finhackad gul lök och en finhackad vitlöksklyfta.

* Blanda baconfärs och lök med en förpackning kycklingfärs (brukar ligga på 400 gram).

* Smaksätt med 3/4 tsk salt och knappt 1 tsk torkad dragon.

* Stek fyra burgare i smör, en minut på varje sida. 

* Lägg burgarna i en ugnsform, lägg återstående baconskivor på burgarna.

* Stek i ugnen i tio minuter, 225 grader.

Servera med tomater, avocado och bluecheesedressing (mosa en bit grönmögelost och blanda ner crème fraiche, youghurt eller vad du nu har hemma).

Jag åt mina burgare i salladsblad (med kniv och gaffel faktiskt), men sonen åt med hamburgerbröd.

Inte mycket att skryta med

Har sett på Facebook i en månads tid hur skogarna svämmar över av kantareller. Därför var det med vissa förhoppningar jag gav mig iväg till "mitt" kantarellställe i Hälsingland igår. Men åh vilken besvikelse! De senaste åren har jag plockat en full korg där, men det här var allt jag lyckades skrapa ihop igår. Kanske har någon annan varit där före mig, men den där lilla fläcken de växer på är rätt knölig att ta sig till, så vet man inte att det finns kantareller tar man nog hellre en annan väg.
Stekte de här små stackarna i smör igårkväll och avnjöt dem så, rätt upp och ner.

En kaka till kaffet

Här är en bild på de kakor jag bakade i lördags. Helst undviker jag LCHF-kakor och sötsubstitut, men på semestern med fika och matsäckar är det så lätt att trilla dit och ta en vanlig kaka. Så därför har jag laddat upp med lite godsaker i frysen. Kokostoppar, roskakor och kanelsnurror är det på bilden, och här är recepten.
Kom ihåg att kokosmjöl inte är detsamma som malda kokosflingor - du kan alltså inte ta kokosflingor och mixa dem till mjöl. Kokosmjöl finns till exempel i hälsokostaffärer, eller på Daglivs i Stockholm. Det går också att beställa på nätet, till exempel hos LCHF-butiken. Läs mer om vanliga ingredienser i LCHF-bakning här.
LCHF-bakverk passar även för glutenintoleranta, eftersom de är fria från vetemjöl (gluten) och för diabetiker, eftersom de inte innehåller socker och väldigt lite kolhydrater.

Kokostoppar
Kokostopparna är helt enkelt vanliga traditionella kokostoppar, från Sju sorters kakor, men sockret är utbytt mot sukrin. Men det går också att hoppa över sötningen, kokos i sig smakar lite sött och är man avsockrad behövs ingen extra sötning. Jag tar också ett extra ägg och... Ja, lika bra att ta receptet, för jag gör inte exakt som det står i boken, då blir det för torrt och smuligt.

Smält 50 gram smör. Rör ev ner 2-3 msk sukrin. Blanda en påse riven kokos (200 gram) med smöret och 3 ägg. (Obs! I alla recept står det att man ska vispa äggen och socker pösigt - onödigt!). Låt smeten svälla en stund och gör sen rejäla bollat (enligt Sju sorters kakor ska det bli 35 kakor, jag tror jag gjorde 25). Grädda i 175 grader, mitt i ugnen i 10-15 minuter.

Rostoppar
Recptet kommer från Mariann Anderssons bok Baka med LCHF. Har inte hittat det på hennes sajt, Marianns LCHF mat och bak, men det var publicerat i DN i vintras, så jag länkar dit. Här är receptet, och ytterligare några ur boken. Ingredienserna och fler recept ligger i högerspalten, skrolla ner lite.

Kanelsnurror
Ytterligare ett recdpt ur Baka med LCHF, som jag inte heller hittar på Marianns sajt, så här kommer receptet:
* Kör 100 gram mjukt osaltat smör (jag tog saltat, blev bra) och 2 msk sukrin melis (florsockervarianten) och 1/4 krm stevia i en matberedare.
* Tillsätt 3 ägg + 1 äggula, ett i sänder och vispa mjukt och pösigt (jag tog fyra ägg och ingen extra äggula).
* Blanda 2 dl kokosnötsmjöl och 1 tsk stött kardemumma och häll i smeten. Rör ihop.
* Kavla degen mellan två smörpapper, till en rektangel. Cirka 1/2 cm tjock.
* Gör fyllningen genom att smälta 75 gram smör.
* Rör ner 2 msk sukrin melis + 1/4 krm stevia så att det löser sig ordentligt.
* Blanda i 1 1/2 dl mandelmjöl (alltså mald mandel) och 2 msk kanel.
* Bred ut fyllningen på degen och rulla ihop. Låt vila i kylskåp cirka 30 minuter
* Skär rullen i skivor med en vass kniv, cirka 1 cm tjocka. Enligt receptet ska det bli 10-14 stycken, jag tror jag fick ut 17 stycken.
* Lägg på en plåt med bakpapper (de flyter inte ut), pensla med äggvitan och strö över hackad mandel (hoppade jag över).
* Grädda i mitten av ugnen, 150-175 grader i 10-15 minuter.

OS och bak

Det är stressigt att ha semester. I dag har jag ägnat hela dagen åt OS-bevakning - damernas linjelopp på cykel just nu på tv parallellt med Jörgen Perssons match (på datorn), samtidigt som jag bakat en hel del.
Har min andra semesterperiod nu, och ska bland annat upp till Hälsingland till mina föräldrar. Då blir det en del utflykter till badstranden (förhoppningsvis) och kaffe i trädgården, och då kommer jag att ruttna totalt när de andra smaskar i sig bullar, kakor och mackor, medan jag sitter där med mina ostrullar eller kesoplättar. Då vet jag att jag kommer att ge efter och ta en kaka eller macka. Så även om jag har mina betänkligheter kring LCHF-bakverk, så har jag bestämt mig för att ladda upp med sådana inför semestern.

Har bakat tre sorters kakor, som syns på bilden (återkommer med recepten på dem), "frallor" och något slags knäckebröd/kex som står i ugnen just nu. Har precis fikat och provsmakat allt och det var väldigt gott. Här är receptet på frallorna, som blev väldigt bra (egenkomponerat recept).

Vispa fem ägg fluffiga, blanda i 50 gram smält smör och 1,5 dl vispgrädde.
Blanda 2 tsk bakpulver, 1/2 tsk salt, 1/2 dl kokosmjöl, 1 1/2 dl pofiber och 1 msk fiberhusk i en skål. Rör ner i det i äggsmeten. Låt stå och svälla några minuter. Klicka sedan ut smeten på bakplåtspapper, nio stycken är lagom. Grädda 15-20 minuter i mitten av ugnen i 175 graders värme.

Åh vad gott!

Det är vid middagar som den här som jag verkligen gläder mig åt att inte längre vara fettskrämd. Det syns inte på bilden, men den här biffen har en rejäl fettkappa. Den i kombination med Lallerstedts bearnaisesås provencale och blomkålsris var en riktig höjdare att inleda den andra semesterperioden med (även om maten ser rätt trist ut på bild). Tänk vad jag gick miste om på den tiden då jag skar bort varenda liten fettgnutta från köttet - och ratade såsen.
Eftersom det i dag var sista arbetsdagen (har delat upp semestern i två perioder: har haft 2,5 vecka tidigare, har nu jobbat åtta dagar och ska ha ytterligare 3,5 veckas semester nu) kändes det som rätt tillfälle att ta ett glas vin till maten.

Nu har jag ätit hallon (egenplockade, från förra sommaren - har 1,5 ask kvar i frysen) och kollar på OS-invigningen. Tycker den är mest en transportsträcka fram till det som är verkligt intressant. Ja, man skulle kunna hoppa över den och sätta igång att tävla med en gång. Ser fram emot första riktiga tävlingsdagen i morgon (fotbollen har ju redan tjuvstartat). Som av en händelse infaller min semester samtidigt som OS... Det blir fullspäckade dagar framöver, särskilt om det blir fint väder och man ska hinna med lite badstrand och utflykter i Hälsingland.

Premiärtur

Jag har cyklat inne i Stockholm en gång - 1991. Tyckte det var lite småläskigt med trafiken. Men om msn någon gång ska börja cykla till jobbet, så är nog juli en bra tid. Mindre trafik än så blir det aldrig. Nu har jag ju cykelväg i 10,5 av de 12,5 kilometrar som jag har till jobbet, så det är bara en lite del jag behöver bekymra mig över bilarna. Men så många som cyklar! Svischade förbi cyklister till höger och vänster. Undrar hur det blir när semestrarna är slut!

Var typ superhungrig när jag kom hem. Hade varit förutseende nog att ta fram redan tillagad kycklingfilé ur frysen, så det blev en tallrik med isbergssallad, mammas egenodlade gurka, kyckling, bacon, kokt ägg och oliver. Gjorde en dressing genom att mixa olivolja och lite rapsolja med färsk basilika och vitlök.

Nya dojjor

Köpte nyss nya springskor, tycker jag. Men faktum är att jag traskat/lunkat/joggat/sprungit i sjuttio mil med dem och vänsterdojjan har ett stort hål vid stortån och tyget vid hälen är alldeles söndernött. (Har tydligen en större vänsterfot än högerfot). Dags alltså att börja titta på nya skor, så att jag hinner springa in dem till höstens lopp (Tjejmilen, och Topploppet. Och vem vet vet, kanske kan det bli Hässelbyloppet i år).

Gick till Löplabbets tjejbutik på Kungsgatan för att ta en första titt, men det slutade med att jag kom därifrån med ett par nya skor. Kände mig så nöjd med servicen och hjälpen, och skorna kändes bra (hade dock helst velat ha rosa eller lila pjucks...) så det var liksom inte så mycket att fundera på. Det blev ett par skor från Saucony, och jag provsprang dem i går. Kändes sköna, men konstigt nog gick de inte fortare än mina gamla skor...

Så nöjd!

Varit upp en sväng till Söderhamn i helgen, sitter på tåget ner till Stockholm nu. Var på spelning med det legendariska Söderhamnsbandet Splash, verksamma hela 70-talet. Kunde bara inte missa det, så jag åkte upp med brorsan igår em.
Vädret var inget vidare, men regnet kom inte förrän under andra halvan, och det var mest ett duggande. Men lite frusen blev vi allt och de satt fint med lite te när vi kom hem framåt midnatt. Det var så galet frestande att ta en smörgås, men åt avocado, ost och salladsblad istället.

Idag åkte vi till Långvinds bruk och gick på kakelugnsvisning i herrgården. Sen bjöd mamma oss på fika. Min LCHF-svägerska tog en kaka till kaffet och jag vacklade fram och tillbaka, innan jag bestämde mig för att bara ta en kopp kaffe. Så nöjd med mig själv!

Back on track

Dagens frukost. Ordningen återställd.

Total kollaps

Semester med sönerna, en vecka i Göteborg och
Göteborgs skärgård. Planerar och förbereder maten - dels för att slippa lägga en massa tid på att fundera på vad vi ska äta, dels för att jag enkelt ska kunna äta LCHF hela veckan.
Gör majonnäs, steker kesoplättar och packar en hel kylväska full med mat som vi släpar med på tåget.
Redan första kvällen på Donsö äter jag glass (se föregående inlägg). Likaså andra kvällen (måste ju äta upp det som finns kvar av den). Sen är det bra.

Vi åker in till Göteborg några dagar och bor på vandrarhem. Vill göra det enkelt för mig, eftersom vandrarhem sällan inbjuder till någon avancerad matlagning. Kokar ägg "hemma" på Donsö, steker kesoplättar för flera dagar (och pannkakor till barnen). Första frukosten på vandrarhemmet: tre kokta ägg och majonnäs. Det står mig upp i halsen. Majonnäs till frukost - fy och nej, det är inte gott, men jag får i mig det ändå.

På Liseberg bestämmer jag mig för att vi ska äta glass - men innan det blir verklighet har jag vunnit en påse dajm. Åh, som jag älskar dajm! Det blir dajm istället gör glass och större delen av påsen sätter jag i mig.
På kvällen ska vi äta middag på restaurang och Gulliver vill äta italienskt. Eftersom det redan är en "förlorad dag" kan jag lika gärna äta mer kolhydrater (min bror förstår inte den där logiken - den är förmodligen kvinnlig). Det blir pasta även för mig.

Frukost nästa dag: ett kokt ägg och en stor smörgås. Hönökaka. Vad gott! Och vad sött det smakar! Är det sånt här jag ger mina barn?

Gör mackor och tar med till Liseberg (ja, vi är där två dagar.... Jag är lika förtjust i att åka karuseller, som barnen är). Mackor även till mig... När vi fikar åker även bakburken fram. Jag tar en Oreo. Egentligen inte så god, upptäcker jag, men tar en till.
Senare på dagen måste Gulliver få en nöd-hamburgare. Blodsockret är nere vid fotknölarna. Han orkar inte med sin pommes frites, men det gör jag.

Tillbaka på Donsö på kvällen äter vi chili (http://www.dn.se/mat-dryck/recept/hollywood-chili-pa-hall) som jag kokat rejält av hemma och fryst in. Barnen fyller tortillabröd med chili, majs, gurka, ost och youghurt. "Inget bröd till mamma" säger de, och jag håller med. Nu är jag klar med mina utsvävningar. Känner mig helt nöjd efter två dagar av kolhydratssvullande.
LCHF på semestern är lätt i teorin, men svårt i praktiken.

Semestersnedsteg

Har inte varit ett dugg sugen på att göra några undantag den senaste tiderna. Men nu börjar det kännas tråkigt att försöka vara strikt, eftersom det inte ger något resultat. Visserligen för det med sig att jag inte behöver kämpa mot suget, och det är ju alltid något. Och inte heller går jag upp i vikt.
Senaste veckan har jag och barnen ätit mycket jordgubbar och vattenmelon (det finns gränser för vad jag avstår under sommaren), med följden att jag överväger fler snedsteg. Känns helt plötsligt tråkigt och onödigt att INTE ta en macka. Ikväll när vi handlade mat, köpte vi jordgubbar och barnen ville ha glass till. Visst, sa jag, och då köpte vi tre paket GBs hslvlitersglass, eftersom vi alla ville ha olika smaker (gammaldags vanilj till Gulliver, krossad choklad till Julius och Nogger till mig - säger sig ju själv att jag inte avstå det!).
Mumsat i mig betydligt större bit än den som är på bilden....

Räkpasta

Måste vidga matvyerna lite. Laga med fisk och skaldjur, och mer "lagade" grönsaker till barnen (de har alltid ätit råa grönsaker i mängder).
Häromdagen gjorde jag wallenbergare med potatismos, och blomkålsmos till mig. Trodde det var vinterpotatisar jag hade i kylskåpet, men det var uppenbarligen förskpotatis, eftersom moset blev som klister och helt oätbart. Slutade med att barnen åt blomkålsmos för första gången (har aldrig velat smaka tidigare) - och de gillade det!
Idag tog jag fram en påse räkor som legat i frysen i evigheter och gjorde pasta med räkor och grönsaker. Igår gjorde jag en omgång basilikaolja (mixa färsk basilika, vitlök och olivolja) till barnens risonisallad, och det blev så mycket att det räckte till dagens pasta med.
Skalade en påse räkor, la dem i basilikaoljan medan jag fixade resten: fräste en röd paprika i bitar + 1/2 finhackad grön chili + 150 gr sockerärtor i lite av oljan. Tillsatte en förpackning färsk babyspenat och sist räkorna med oljan, så de blev varma. Serverade med pasta (LCHF-pasta till mig, vanlig pasta till barnen) och parmesanost. Gott! Men jag fick överta en del av barnens sockerärtor...

Enkel middag

Ungarna ville ha risonisallad till middag (risoni, gurka, majs, tomat och dressing på vitlök, färsk basilika och olivolja). Hade skinkschnitzel i frysen, så det fick bli det till. Själv åt jag sallad på färsk vitkål till, samt avocado och kryddsmör (som jag har färdigt i frysen, bara att ta fram en bit när det behövs).
By the way, så sprang jag 9 km idag. Ligger bättre till distansmässigt nu än vad jag räknade med för ett par månader sedan. Känns bra att vara "tillbaka" igen, efter vinterns benont och springuppehåll.

På väg till stranden

Efter tre veckor hos sin pappa är killarna på väg till mig idag. Och tänk att det är soligt och varmt! Ny blir det en tur till stranden. Kan aldrig gå dit utan fika. Gör några mackor åt barnen, själv steker jag en omgång kesoplättar och tar med några av dem som smörgås.
Är inte helt nöjd med det vanligaste förekommande receptet, innan man hunnit steka klart alla plättar blir smeten som en gummiboll.
Jag tog idag 3 ägg, 250 gram keso, 1/2 dl grädde, 1 msk fiberhusk (ska testa mindre nästa gång), salt (1 krm kanske).

Mina husbiblar

Förra våren började jag att jogga. Som alltid vill jag vara påläst och inte lämna något åt slumpen. Köpte några nummer av tidningen Runner's World som jag läst fram och tillbaka. Särskilt nött är specialnumret Coach "Den perfekta guiden för dig som vill springa".
Men som med alla träningstidningar och träningsartiklar, får man hoppa över de delar som handlar om kost och träning Även hör predikas vikten av kolhydrater vid träning. Något vi i vet inte är särskilt nödvändigt.
Men jag har tänkt att det skulle vara bra att veta lite mer om LCHF och träning - vad ska jag äta efter ett träningspass till exempel.
Häromdagen beställde jag därför boken "LCHF & träning" av Jonas Bergqvist. Den kom med posten idag och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag får återkomma med en "recension" av den när jag hunnit läsa lite (vilket jag ska göra nu). Kanske blir den lika välläst som Coach!

Lätt sommarmiddag

Jag är så glad - efter att ha haft ont i benen hela vinter och därför avstått från löpning i sex månader - har jag kommit igång ordentligt igen. Och det bästa är att det gör inte mer ont av att jag springer (eller mindre ont av att jag vilar). Faktum är att när värmen kom försvann värken i stort sett, medan det under kalla dagar värker. I fredags gjorde jag en magnetröntgen av underbenen, ett sista försök att ställs en diagnos. Men det dröjer till i mitten av augusti innan jag får något svar; läkaren har semester.

Löpning kräver också muskler (höfter, mage, rygg). Dessutom ska jag - helt galet - göra en tjejklassiker nästa år (ni som känner mig vet hut osannolikt detta verkar!) och skidåkningen bekymrar mig lite (eller mycket för att vara ärlig). Skidåkning kräver också bålstabilitet, samt armstyrka, och det tar väl lite tid att bygga upp det. Så ni försöker jag göra come back i gymet. Har kört styrka i förrgår och idag. Det är ju inte jättekul om jag ska vara ärlig. Men kunde jag tvinga mig ut i löparspåret tre gånger i veckan i tre månader fastän det var jobbigt, tråkigt och motigt, ska jag väl klara av gymet också. Om inte, så kommer det tyvärr att märkas allt för väl när jag ska hada mig fram de tre milen i Tjejvasan.
Hur som helst, efter dagens träning blev det snabb och enkel sommarmat: rökt skinka, tzatsiki, fetaost och vitkålssallad (finns det något godare än färsk vitkål?!).
Nu ska jag njuta av EM-final och lite ost. Viva Espana!