måndag 28 mars 2011

Den svåra konsten att övertyga

Du som läser den här bloggen är förmodligen redan övertygad LCHFare, eller så har du åtminstone provat. Oavsett, så tycker du förmodligen inte att det är några konstigheter med att äta så här. Därför predikar jag inte, eller försöker omvända någon. För jag tror inte de hittar hit, de skeptiska och tveksamma.

Men i verkliga livet då, hur ska man förhålla sig då? Varje dag träffar jag ju människor som på ett eller annat vis ser att jag inte äter som de. Somliga blir intresserade, andra tycker det är helt och hållet åt skogen. Och så möter man emellanåt någon till som skippar kolhydraterna. Man ser det på tallriken, man frågar lite försynt "äter inte du heller kolhydrater" och så har man hittat en själsfrände, känns det som. De dyker upp där man minst anar det. Det är spännande. Och skönt att inte behöva förklara sin kosthållning. Eller försvara den. För det får jag ju göra emellanåt. Men jag försöker hålla en låg profil då. Vet att det inte går att övertyga någon bara för att jag säger att det är kanon. Samtidigt som jag vet att så många skulle må så mycket bättre!

Häromkvällen var jag ute med en god vän och käkade. Hon tyckte det här var helt galet, att skippa kolhydrater. Måste lägga till att hon är en klok kvinna. Men hon sa något, som verkar vara en vanligt förekommande missuppfattning: "men man behöver ju socker!". Till vad då? undrade jag naturligtvis. Vad finns det i socker som du behöver? Energi, svarade hon, och berättade om återkommande blodsockerfall och hur hon staplat in på något bageri för att snabbt få i sig energi.
Till er som vet hur lätt det är att slippa blodsockerfall behöver jag inte säga något mer. Till min kompis sa jag att jag också hade det så där förut. Men inte längre. Sen kom vi in på magproblem och hon berättade att hon har irritabel tarm. Då berättade jag om mina tidigare magproblem och att de är borta nu - men så fort jag får i mig kolhydrater märks det på magen.

Tänk att det har tagit så många år för mig att komma underfund med vad en stor del av magproblemen berott på! Trots mitt vittnesmål om hur bra jag mår av LCHF - aldrig blodsockerfall, aldrig gasig i magen - såg hon ytterst skeptisk ut. Och jag tänkte att många av dem som tycker LCHF är galenskap, skulle må så bra av att äta så!

söndag 27 mars 2011

Nu är jag nöjd och glader

En lugn och skön helg är till ända. Har vaknat tidigt både lördag och söndag och är trött. "Egentligen" är klockan tjugo över nio nu, men jag är jättetrött så det blir sängen alldeles strax för mig. I dag var jag ute och promenerade med Anita, som jag inte sett sedan jag minns inte när. Alldeles för längesen var det i alla fall. Promenad i över 1,5 timme blev det. Sen gick jag på nyöppnade Intersport-butiken på Drottninggatan och köpte lite springkläder. Det blåser ju så galet mycket, så behovet av en vindtät löparjacka har varit stort. Löpning, som ska vara så enkelt, är en materialsport har jag insett. Men det är klart, man kan väl ha på sig i stort sett vad som helst när man springer, men med funktionsmaterial och vindtätt är det helt klart lite skönare. I dag har jag varit en exemplarisk LCHFare. Inte särskilt mycket har jag ätit heller, inget onödigt och inget bara för att jag varit sugen. Till sen lunch gjorde jag lite varm sallad, eller vad man ska kalla det för. Hade lite kött kvar från i går (då stekte jag rostas, vad det nu är för nåt) och orkade inte med allt. Den var rätt blodig, så jag strimlade den och stekte hastigt i smör, tillsammans med sparris. Åt det tillsammans med ljummen sallad på avocado, tomat, färsk basilika och oliver (värmde den helt kort i micron). Frukost några skivor pepparsalami, mezeyoughurt med lite blandade frön och kanel. Te med grädde. Elvakaffe Två koppar kaffe med grädde Lunch Ljummen sallad, se ovan Middag Spenatsoppa (rest från i fredags), pepparsalami, en bit vit castello

lördag 26 mars 2011

Lördagslyx

Matlagning ska inte vara så krångligt tycker jag. Särskilt de veckor jag inte har barnen får det så lov att gå extra fort och lätt. Ofta kan det ju räcka med att plocka ihop lite saker ur kylskåpet - en bit ost, oliver, ägg, en tomat, lite skina, majonnäs. Det blir man mätt på. Gott är det med. I dag gjorde jag en utflykt till Bergianska trädgården och Edvard Anderssons växthus med min bror Lars och svägerska Eva. Jag hade inte planerat min mat så noga, så när vi skulle fika insåg jag att jag behövde något att äta. Så det blev en macka (ajajaj!) med ost och skinka. När jag kom hem vid fem var jag så trött, men behövde något i magen för att överhuvudtaget orka göra något mer. Tog lite salami och ost, och sen lite youghurt. Nu har jag precis lagat middag, också det enklast tänkbara - men verkligen jättegott. Titta här bara: Trattkantareller från frysen, stekta i smör och så ihopkokade med lite grädde. Grön sparris, tomat, oliver och basilika - hastigt stekta i smör. En bit kött (rostas) stekt i smör. Halvvägs in i måltiden kom jag på att jag också hade tagit fram kryddsmör ur frysen. Men en halväten köttbit ser inte så aptitlig ut på bild, så jag tog ingen där smöret är med.

fredag 25 mars 2011

En frestelse jag inte kan motstå

Smågodis? Lockar inte. Kanelbulle? Nej, den kan jag avstå. Glass? Hemskt gott, men jag klarar mig utan. Äppelpaj? Då blir det svårt...

I lunchmatsalen på jobbet serveras det efterrätt varje fredag, ingår i lunchen. Det är allt från pannacotta och krusbärskräm till vitchokladmousse och äppelpaj. I dag var det äppelpaj. En sån där med "riktig" deg - och mycket sådan. Och så kanel. Först hämtade jag en klick vispgrädde och tänkte att jag nöjer mig med den. Men sen så kände jag att nä, finns det något jag kan "synda" med så är det äppelpaj, för det finns inget godare! Dock tog jag en väldigt liten bit, och bestämde jag för att inte ha dåligt samvete för det.

Det gäller bara att inte börja göra sådana här undantag allt för ofta, "unna sig", "bara idag". Och när jag väl gör dem ska det vara för något riktigt, riktigt gott. Äppelpaj, till exempel!
Ikväll när jag kom hem var jag rätt trött (hade gått omkring på trädgårdsmässan i nästan två timmar) och tänkte att jag skulle gå till affären och handla lite charkuterier och ost, men orkade inte. Gjorde i stället lättast tänkbara soppa: grädde och mjölk i kastrull, i med lite hackad fryst spenat, salt och peppar och buljongtärning. Kokt ägg till. Sen gjorde jag våfflor till efterrätt, det är ju trots allt både fredag och våffeldag, så man får väl festa till lite.



Kollade på två olika våffelrecept, och gjorde min egen variant av dem. Så gör jag nästan alltid, kollar några olika recept och gör en hopblandning så som jag tycker verkar bäst. Så här blev det:
2 ägg - vispa fluffiga
50 gram smör - smält
Blanda med 1 dl kokosmjöl, lite drygt 1/2 tsk pofiber (fiberhusk), en nypa salt, 1/2 tsk bakpulver och 1/2 dl grädde.
Låt stå och svälla i 10-15 minuter. Är smeten tjock kan man nog ha i lite mer grädde (eller mjölk).
Det här blev tre våfflor, men jag orkade bara äta två. Spar den sista till imorgon.
Smakar helt okej, men det går inte att komma ifrån att det trots allt är lite "istället för" över det hela. The real stuff är mycket godare, men man kanske kan vänja sig vid sådana här substitut så pass att de blir "så som det ska vara". Jag har nästan lyckats med LCHF-f
ugnspannkaka, får för mig att den smakar som vanlig ugnspannkaka. Fast när jag tänker efter så inser jag att det är skillnad. Och den riktiga skulle nog vinna i ett smaktest...


torsdag 24 mars 2011

Keep on jogging!

I dag kommer det inte att handla så mycket om mat, utan mer om att jag har börjat jogga. Ja, ni hörde rätt! Vore det inte för att jag hade satt upp ett delmål och ett mål, så skulle jag inte ta mig ut. Men nu finns det liksom inget att välja på - ska jag orka springa tre kilometer den 14 april (Ljusruset), fem kilometer (Vårruset) den 25 maj och en mil den 3 september (Tjejmilen), så vill det till att jag får upp flåset.
Tre kilometer är ju ingenting, säger ni kanske. Näe, det kanske det inte är. Men ärligt: jag tror aldrig att jag i hela mitt liv har sprungit tre kilometer. Varför skulle jag ha gjort det, liksom?

Så nu har jag äntligen kommit igång med träningen ordentligt (hållt på i fyra veckor nu) och varvar power walk, pass på Friskis & Svettis och gå/joggingturer.
Fortfarande tycker jag att det är rätt så plågsamt att springa och kör intervaller, då jag springer två minuter/går två minuter. I går sprang jag fem, gick några minuter och sprang fem till. Ska öka det med en minut i taget, tänkte jag.

I helgen som jag kände jag mig lite matt, och förstod precis vad idrottsmän menar med att "kroppen inte svarade". Fanns liksom ingen energi, men tränade trots det. Men annars har det inte varit några problem att äta LCHF och träna, har aldrig känt av någon brist på ork eller att det inte skulle finnas energi. Så det här med kolhydratladdning inför loppen (nåja, det behövs nog inte för de där sträckorna som jag ska springa) skippar jag. Undrar om det finns någon LCHF-motsvarighet, hur man ska ladda inför långlopp? Eller så behöver man inte det med den här kosten. Kan Björn Ferry, så måste ju andra idrottsmän kunna. Undrar om han laddar på något särskilt vis inför tävlingarna? Skulle vara intressant att höra, om någon vet något.

onsdag 23 mars 2011

Gammal skåpmat

Nja, inte riktigt. Men i dag bjuder jag på en bild från förr, en bild som jag tog för några veckor sedan men så orkade jag inte skriva något. Kycklingspett med sallad. Marinaden till kycklingen härstammar från min viktväktartid : ) Men det är ju inget störe fel på deras recept om man tar bort alla kolhydrater och byter ut alla lättprodukter mot riktigt smör och grädde ...


Här är i alla fall receptet:
400 gram kycklingfilé
2 pressade vitlöksklyftor
3 msk rött vin
2 msk soja
2 msk chilisås (jag hade inte det hemma, tog lite sambal oelek i stället)
2-3 msk olja (mitt eget tillägg!)

Skär kycklingfiléerna i strimlor (varje filé i tre-fyra strimlor). Blanda ihop marinaden, lägg i kyclingen och låt marinera i minst en timme. Trä upp blötlagda träspett, stek i ugn 200 grader cirka tio minuter.

tisdag 22 mars 2011

Godmorgon alla glada!

Ja alla sura och ledsna och irriterade med, för den delen! Själv biter jag ihop. Kämpar vidare. Tänker på viktväktarna och hur man fick begränsa sitt matintag där och räkna points. Något som jag aldrig tänker på nuförtiden, utan äter tills jag är nöjd och glad. Och det det kanske är det som är felet? Att jag trots allt äter för mycket? Det står ju i all LCHF-litteratur att man inte kan äta för mycket, om man äter tillräckligt med fett, för man blir mätt av fettet. Hm, jag vet inte jag. I så fall äter jag förmodligen alldeles för lite fett.

Å andra sidan är jag aldrig proppmätt, som förr i tiden. Inte heller superhungrig.

Nu ska jag i alla fall visa en bild på vad jag åt i fredags kväll, och jag kom ju på en bit in i måltiden att jag skulle fota. Så nu ser det väl inte så gott ut. Lånade hem exmakens raclettejärn - lättlagad fredagsmat! Koka några potatisar till ungarna och lägg upp lite blandade charkuterier. Oliver, cornichoner och hackad rödlök i små pytsar, lite isbergssallad, och så smält ost. Ja, det är gott. Väldigt gott. För att inte tala om hur lättlagat det är. Nu tror jag att jag behåller det där järnet några helger till : )

Här skulle man ju behövav jobba lite med ljussättningen för att det ska se aptitligt ut.
Och så den där stora ostblobben... Apropå ost och raclette, så går det finfint att använda vilken fet hårdost som helst, man behöver inte jaga efter dyr racletteost. Jag hade gräddost och cheddar hemma som vi använde. Märks ingen större skilland.

onsdag 16 mars 2011

Peppa mig!

Det var ju så här det inte skulle bli. Jag skulle inte låta bli att skriva även om det gick trögt, kändes jobbigt, jag fuskade... Men så blev det så ändå. Nu får jag skärpa till mig. Men jag erkänner: de senaste veckorna har jag varit riktigt less på det här, för trots att jag är så strikt går jag inte ner i vikt (ja ja, även om jag skrev i början av året att det var grejen med att köra strikt LCHF utan mer se vad som händer under ett år med det) så hade jag nog räknat med att gå ner mer än vad jag har gjort.
Visst, jag har inte vägt mig, men midemåttet det står still. Undrar vad jag gör för fel? För mycket grönsaker kanske? För lite fett? Var inne på det tidigare också och har försökt ändra på det, men det kanske är ännu mer fett som är grejen.
Men jag är inte less på det sättet att jag längtar efter att äta pasta och bröd - även om jag vissa dagar tycker det känns vansinnig tråkigt att inte kunna ta en macka tills kvällsfika utan ett kokt ägg... men hur kul är det egentligen?

I dag jobbade jag hemifrån och lagade en tacoomelett till lunch. på tre ägg och en skvätt grädde. Hade på gräddost, tacokryddad köttfärs (hade en liten pyts i frysen), grekisk yoghurt, en avocado och lite salsa. Gott minsann.


Dagens mat
Frukost Ett kokt ägg, ganska många ostskivor, pyttelite youghurt (slut i paketet...) te med grädde
Lunch Tacoomelett, lite isbergssallad
Mellis (före träning) Ost, falukorv.
Middag Två kycklingspett från i lördags och sås gjord av trattkantarellsoppa (även den från i lördags) med extra creme fraiche i.

söndag 6 mars 2011

En riktig sportsöndag

I dag har det varit fullt upp med vinteridrott. Först Vasaloppet, sedan skidskytte och så VM-femmilen, och på det lite bandy och friidrott. Vad vältränad man blir! Men faktiskt, jag hann ut två gånger i den strålande solen!
Snabbt ut på vårens första löprunda när Vasaloppet var slut. Hittade ett träningsprogramVårrusets hemsida, som jag tänker försöka följa. Hoppade direkt in på söndag, vecka 2. Sen, är femmilen var slut och den norska triumfen total, så tog jag en promenad i maklig takt eftermiddagssolen.
Hann med att laga mat också. Hade blomkålsmos i kylen, som jag spädde med lite grädde och buljong så att det blev soppa. Toppade med rejält med stekta trattkantarellet. Till middag gjorde jag en variant av Ulrika Davidsson italienska köttfärslimpa, fylld med mozzarella. I hennes recept ska den lbandas med pesto, men jag hade ingen hemma. Hade lite färsk basilika och torkade tomater i fyllningen i stället, hoppade över pinjenötterna med. Ugnsstekte grönsaker och gjorde en gräddsås på skyn från köttfärslimpan.
Ja, jag håller med. Köttfärs på bild, fotad av en amatör med en mobilkamera (iPhone visserligen) ser inte särskilt aptitligt ut. Men det var gott : )

Dagens mat
Frukost Ett kokt ägg, turkisk youghurt med kardemumma, te med grädde
Mellis Ganska många gräddostskivor med smör, kaffe med grädde
Lunch Blomkålssoppa med stekta trattkantareller. Efterrätt: vispad grädde blandad med philadelphiaost och lite vaniljpulver, en näve mandel
Middag Italiensk köttfärslimpa, ugnsstekta grönsaker, gräddost