Hade gårdagen varit en dag i mitt tidigare liv, hade jag kommit hem och varit utsvulten, darrig och matt. Slängt i mig första bästa ätbara ur kylskåpet. Känt hungerdarr långt efter måltiden avslutats och varit sötsugen och stoppat i mig en extra macka och säkert en kaka för att få ordning på blodsockret.
Men nu var gårdagen inte en dag i mitt tidigare liv. Nu är det LCHF-liv. Åt en god lunch på Blåbär (vid Odenplan) beståendes av lammfärsspett, rödbetssallad med fetaost, grekisk sallad, hoummos och tsatsiki.
Sen inföll lite dålig planering. Hade bestämt mig för att träna efter jobbet, men hade inte tagit med mig något att äta. Undrade om jag skulle stå mig på lunchen ända fram till klockan sju, då jag skulle komma hem efter träningspasset. Kände mig förvånansvärt ohungrig och bestämde mig för att det skulle gå bra, men gick och köpte en bit Blå Castello, som jag laddade med före gympapasset.
Väl hemma kände jag mig inte alls vrålhungrig, så jag tog mig tiden att laga ordentlig mat: soppa på vad som fanns hemma. Lök, fänkål, gulbeta och polkabeta fick koka mjukt. Mixade det och hade i en bit grönmögelost och rejält med creme fraiche. Stekte lite bacon och toppade soppan med det, och strimlade även ner lite salladslök. Supergott!

Bästa tillbehöret

Jag var på kalas i går, min systerdotters fyraårskalas. Eftersom min syster också är LCHF:are var det inga som helst problem, vi åt god squashgratäng med fetaost och grädde, och smaskig (och oerhört mäktig) chokladkaka (utan mjöl och socker) med hallon. Naturligtvis kommer vår "diet" alltid på tal, och en aspekt som framfördes, och som jag själv läst om, är att den här dieten är väldigt "animalisk" och förödande ur ett globalt perspektiv.
Men min upplevelse är att jag inte alls äter mer kött nu än tidigare. Jag äter visserligen mer animaliskt fett än tidigare (grädde, ost, smör), men i övrigt är det bara pastan, potatisen, riset etc som jag tagit bort och ersatt med mer grönsaker samt fett.

Häromdagen gjorde jag klyftpotatis åt barnen (de älskar det), och stekte fläskkotletter (som de också älskar). Till mig gjorde jag mitt favvotillbehör: blomkålsmos. Det gör jag så där lite på en höft. Kokar några blomkålsbuketter mjuka, häller av vattnet, kör slätt med mixerstaven och blandar i det som finns hemma: grädde eller creme fraiche, i värsta fall mjölk om jag inte har något annat. Sen ska det vara ost av någon sort: riven hårdost, gärna lagrad, eller färskost, typ Philadelphia (som gärna får vara smaksatt). En klick smör. Som vanligt: man tager vad man haver. Lite salt och peppar, och vips har man ett mos som är mycket godare än potatismos.


Japp, så här smaskigt kan det bli. Blomkålsmos, stekt fläskkotlett, ugnsbakad fänkål och sallad på tomat, fetaost och basilika. Och fläskskotletten kan jag med gott samvete numer även äta de allra godaste delarna på. Fettet alltså.

Min nya passion

Tiderna med blaskig lättfil till frukost är för alltid förbi. Min frukost nuförtiden består antingen av ägg i någon form (kokta, stekta eller äggröra) med bacon eller avocado, eller en stor tallrik youghurt. Mild youghurt, tre procentig, med en rejäl klick extrafet yoghurt i. Tidigare köpte jag enlitersburkar med antingen grekisk eller turkisk youghurt. Men nu har jag upptäckt Arlas Mezeyoughurt - min nya passion! Den är så underbart härligt krämig och härlig. Prova den!

Ikväll när jag kom hem från körövningen var jag lite småhungrig, så då fick det bli en skål med youghurt, ungefär lika delar mezeyoughurt och vanlig youghurt. Hur gott som helst, gärna med lite kanel på. På morgonen har jag också på ett par matskedar av min specialblandning: solrosfrön, sesamfrön, linfrön, hampafrön och pumpakärnor.

Det finns mer i livet än bara mat

Har tänkt att LCHF i kombination med lite mer fysisk aktivitet kanske kan visa lite resultatet på midjemåttet. Så efter moget övervägande har jag börjat träna. Moget övervägande, ja - att köpa träningskort och sedan aldrig komma iväg är demoraliserande, så jag ville verkligen känna mig sugen på att träna innan jag började.

Nu har jag kört lite olika pass på Friskis & Svettis. När jag har barnen kan det ibland gå en vecka utan att jag tränar, men jag försöker få in lite träning då också. Barnen är så pass stora nu att de kan vara ensamma hemma medan jag knallar iväg ner till Vattenfalls träningshall i Råcksta. Där kör F&S sina Brommapass nu - utmärkt för min del, tar sju minuter att gå dit. Ibland åker vi och badar och då kan jag passa på att simma. Eller så kan jag gå ut på en promenad - men det tar emot på kvällarna när det är mörkt. I somras och höstas gick jag väldigt mycket, medan det fortfarande var ljust på kvällarna.

Nu, när jag varit i fjällen och åkt skidor en vecka, kändes det som jag kommit igång och det har bara varit att fortsätta på den inslagna vägen; promenad i söndags, mitt livs första yogapass i måndags, medelgympapass på Friskis & Svettis i går och så innebandy med mina mammakompisar (vi är några mammor med barn i samma klass som spelar på onsdagar).

Inte så mycket om mat i dag - men det finns ju mer i livet än mat : )

Fågel, fisk eller mittemellan

När jag i höstas började med LCHF var det för att jag ville gå ner i vikt. Genom att mina kläder numer sitter lite lösare och ledigare, så vet jag att jag åtminstone tappat lite i vikt. Men eftersom jag inte äger någon våg vet jag inte hur mycket.

Men det intressanta med det hela är att jag faktiskt inte längre bryr mig så mycket om ifall jag går ner ner eller inte (jag bryr mig i fall jag går upp!). Den stora vinsten med att äta LCHF är inte viktminskning, utan att jag har hittat ett fungerande sätt att äta: jag tänker aldrig på hur mycket jag äter ("nu får jag inte ta mer"), bara vad jag äter. Känns skönt att blivit kvitt denna viktfixering och någon våg tänker jag heller inte skaffa. Men lite nyfiken är jag ju, så jag har i stället bestämt mig för att börja mäta midje-och stussmått och se hur det förändras.

Var och en blir salig på sin tro

Att gå ner i vikt vore en enkel match, om det inte var för att det är så svårt att följa en diet. Förra veckan presenterades en stor amerikansk studie om bantningsdieter. De som deltog i studien delades in i grupper som fick äta olika mycket av fett, protein och kolhydrater. Efter två år hade de olika grupperna gått ner i snitt lika mycket - fyra kilo - oavsett diet, förutsatt att de följde dieten.

Just det: de som följde dieten gick ner i vikt. Jag tror att man kan gå ner med flygvärdinnediet, Atkins, Viktväktarna, LCHF – i stort sett vad som helst bara man följer dieten. Ofta går det ju bra till en början, men sedan tröttnar man. Själv har jag gjort flera försök med Viktväktarna – och det har funkat. Som bäst gick jag ner tio kilo. Och sen gick jag upp igen. Sen ner fem kilo. Och upp igen. Sen ner sju kilo. Och upp igen. Så i det långa loppet har det alltså inte funkat. Jag har inte lyckats hålla mig inom rätt kalorimängd i en diet där ”allt är tillåtet, men inte alltid”. Det funkar helt enkelt inte.

Därför var LCHF en verklig aha-upplevelse, när jag testade det. När jag plockade bort kolhydraterna försvann helt plötslig det där ständiga suget. Och jag behöver inte längre tänka på hur mycket jag äter, bara vad jag äter. Nästan raka motsatsen till Viktväktarna, alltså.

Söndagsmiddag på temat "man tager vad man haver"

Efter en vecka i fjällen - då LCHF-principen naggats i kanten en del - är jag hemma igen. Och nu ska jag återgå till en (hyfsat) strikt LCHF-kosthållning. I kväll när det var dags för middagslagning, fick det bli enligt principen "man tager vad man haver", eftersom jag inte hade hunnit handla. Men jag lyckades sno ihop en riktigt hyfsad trerätters, hör här bara:

* Hade lite isbergssallad, paprika, svarta oliver och en mozzarellaost. Det fick bli en sallad, toppad med lite franskt handplockat havssalt från Camargue, nymald svartpeppar och lite citronolivolja.

* Soppa till huvudrätt: en lök, ett par stånd broccoli, vatten och buljongtärning. Det fick koka mjukt, och sedan körde jag det slätt med mixerstaven. I med några rejäla klicka Philadelphia-ost (både naturell coh en variant med vitlök och örter) och en slatt grädde. Några varv med pepparkvarnen och lite salt - et voilà! Stänkte över det allra sista av citronolivoljan, när jag hade hällt upp soppan i tallriken.

* En söndagsmiddag är inte en söndagsmiddag om det inte serveras efterrätt... Hade en liten gräddskvätt kvar som jag vispade (inte så hårt). Smälte 25 gram mörk cholklad (70-procentig) i vattenbad och rörde sedan ner en äggula. Blandade i den vispade grädden och så fick det stå i kylskåpet ett tag. Toppade chokladmoussen med en klick vispad grädde och lite egenhändigt plockade skogshallon (från frysen).